Krönika: Jag ger "Bulldog-gänget" en stark 7:a för kampsports-galan i fredags!

Vi led av Anthony Yigits frånvaro men mixen och paketeringen var högklassig

KRÖNIKA: Under fredagen tog jag mig mödosamt (det blåste rejält nere vid hamnen) ned till Bananpiren, “Kajskjul 105” för att kolla in när stora delar av den svenska kampsportseliten visade upp sig mot varierat motstånd på “Bulldog Fight Night 9”.
Det blev en bra och händelserik gala. Det går inte att klanka ned på utbudet som verkligen kunde tilltala alla (en eloge till promotorn). Mest uppmärksamhet tilldrog sig förstås kändismatchen mellan journalisten Joakim Lamotte & och YouTubern Victor de Almeida - en thaiboxningsmatch i C-klass (vilket innebar benskydd & huvudskydd för deltagarna). Det som omedelbart slog mig när dessa två noviser brakade samman i sin upphajpade match var storleksskillnaden. Den reslige Lamotte kändes större på alla plan. Det var nästan lite som David & Goliat med den betydligt mindre och några år äldre de Almeida i konstant underläge på grund av just den detaljen. Matchen som sådan var inte mycket att hurra för egentligen, Lamotte dominerade den naturligtvis med sin långa räckvidd och överlägsna fysik - hade några hyfsade sparkar och knän inne som rammade Victor men i övrigt var fighten bökig och av förklarliga skäl på “nybörjarnivå”. Vid fullbordad distans kunde vi i alla fal konstatera att Lamotte plockat hem segern tämligen överlägset via ett enhälligt domslut.

Annars så var det en explosiv gala som publiken fick uppleva med många snabba avslut (det gillade vi). Jag imponerades också stort av göteborgske thaiboxaren Nazim Kazem som kraftfullt och med eftertryck i ringen besegrade sin motståndare Lubomir Ruznak på TKO i Rond 2. Kazem är ett stort framtidslöfte inom svensk thaiboxning och det visade han verkligen denna kvällen (kanske kvällens bäste fighter). Två otroligt kvicka avslut i buren (MMA) som fångade mitt intresse var Samuel Bark som besegrade rumänen Mihai Vranceanu på TKO i första ronden och göteborgaren Sahil Siraj som överrumplade polacken Lukasz Swirydowicz med en förstaronds-KO även han. Lägg därtill Örbro-baserade letten Rahmad Stromanis vassa avslut på ukrainaren Stepan Litvinenko så förstår ni att det var “snabba ryck i buren”. Den ende MMA-fightern som tvingades distansen ut var Halmstads, David Jacobsson som enhälligt och ganska klart besegrade ukrainaren Anatoly Tarasenko. På boxningsfronten var det angenämt att vara svensk, Marianne Ahlborg knep sin femte raka seger (första på avslut) genom en dominant seger över Lili Jumali från Georgiern via TKO, Rond 2 (handduken kastades in från den rumänska hörnan), och proffsdebutanten Costas Nanga gjorde processen kort med sin debutmotståndare Serben Dusan Stojanovic (TKO 1 - handduken seglade in även här). Den enda boxningsfighten som inte lyckades hänföra den månghövdade publiken var Hisingsboxaren, Hamza Barka som via ett tajt men enligt protokollet enhälligt domslut besegrade albanen Marius Skuqi efter fullbordad distans. Den fighten blev onödigt klängig för svensken som ju normalt har en bra teknik och nog kunde ha löst uppgiften betydligt enklare. Största överraskningen på galan var tveklöst när finske thaiboxaren Niko Konventaus plötsligt vände sin match mot svenske Sanny Dahlbeck och besegrade denne via TKO i Rond 3 (strikes & armbågar).

I huvudmatchen fick vi sedan se f.d. elitbrottaren Martin Lidberg agera domare i en fartfylld match i fribrottning mellan UFC-kämparna, Khamzat Chimaev och Jack Hermansson. Den förstnämnde var starkast men Uddevalla-sonen bjöd upp till kamp och visade vilken fantastisk “grappler” och brottare han faktiskt är. Det var en spännande kraftmätning mellan två vältränade atleter som efter bataljen visade ömsesidig respekt för varandra. Enigt uppgift så skall denna brottningsmatch tilldragit sig internationellt intresse medialt.
Om jag skall betygsätta galan och ge ett omdöme får jag ändå ge den en stark sjua på en tiogradig skala - den var proffsigt paketerad med suveräne Sebastian Vendel- Martinez som ambulerande ring-announcer, han förflyttade sig smidigt från ring till bur under kvällens gång och gjorde proffsiga intervjuer på engelska och svenska. Vad som drog ner betyget och omöjliggjorde en potentiell fullpoängare (10) var definitivt lokalen, någon sorts märklig “lager-lokal” (OK, möjligen lite Fightclub-känsla men sikten var ganska begränsad) och förstås kvalitén på motståndet i några av boxningsmatcherna, vi led verkligen av Anthony Yigits “icke-medverkan” på grund av dennes sjukdom. Hans fight mot erkänt duktige tjecken Miroslav Serban kunde ha lyft tillställningen och höjt betyget till en stark 9:a är jag övertygad om, det var verkligen synd!

Följ oss på Instagram, Twitter och Facebook!