Intervju med f.d. dubble svenske mästaren, Issam Karzoumi (49)

"Jag tänker på boxningen varje dag, någon gång skall jag ge tillbaka"

Jag hade förmånen att träna med dubble svenske mästaren (2000 och 2002) JSM-segraren (stor grabb nummer 133 i boxningshistorien) och flerfaldige landslagsboxaren Issam Karzoumi som tonåring på 80-talet i Redbergslids lokaler. Det var stort men det visste jag inte då. Han var där och då en blyg och försynt kille med stor boxningspotential. Ett boxarlöfte. Några år dessförinnan (1986) hade han anlänt till Sverige som statslös palestinier från ett krigshärjat Libanon och ett flyktingläger. Min gamle träningskompis föddes nämligen i Beirut, Libanon 1972 och kom sedermera att växa upp i Bergsjön, en av Göteborgs många förorter som dessvärre fått en negativ klang på senare tid. Den sympatiske göteborgaren som numera vid 49 års ålder jobbar på Socialförvaltningen på Hisingen (där han arbetar med ungdomar och deras problem) berättar att han kom in på sin nuvarande yrkesbana något slumpartat. ”Jag var utbildad maskintekniker och hade en fast tjänst på Michelin i flera år, men när de lade ner blev jag arbetslös”

Det blev lite panik för jag hade ju hus och räkningar att betala (ensamstående med ett barn dessutom) via en kompis som tyckte att jag kunde vara en god förebild för ungdomar med min idrottsbakgrund (boxare brukar appellera till kids på glid) fick jag ett jobb som behandlingsassistent på Fagereds Ungdomshem i Lindome (Mölndal), fick in en fot där, skickades på utbildning, gillade det, och därifrån växte mitt sociala engagemanget och jag bestämde mig efter ett tag att läsa upp mina betyg på Komvux och studera till socionom på Göteborgs Universitet vilket jag också gjorde.

När jag ringer upp Karzoumi hörs det barnskrik i bakgrunden, ”Jag har ett fotbollslag här” säger han skämtsamt och syftar på sina två små döttrar (2 och 6 år gamla), han har även en vuxen son som är 25 år gammal.

Min första fråga till Issam är varför han bytte klubb, från Redbergslids BK till Angereds BC efter en lysande start (JSM-guld) i den förstnämnde klubben. 

- Det var mycket på grund av att min tränare Costica  Bumb på RBK, som jag gillade och kände mig trygg med, skiftade dit, då hakade jag på.  

Hur  var det att komma till Angereds BC? 

- Det var jättebra, så prestigelöst och med en stark, fantastisk gemenskap. Jag kände tillhörighet direkt och kunde sparra och umgås med alla. Det var fantastiskt, jag vill även ge en stor eloge till Tommy Andersson som jag fick en nära relation med som boxare, han förstod mig helt och fullt, visste vilka ”knappar” han skulle trycka på, och vad jag behövde för att prestera. 

Vilka blev du bra kompis med där på ABC? 

- Allihop i princip, John H Larbi, David Odar, Christer Palmén, Semmo-killarna, Tommy (tränaren) givetvis, det var ett suveränt gäng, jag mådde riktigt bra där och fann min plats direkt. 

Du har ju vunnit SM två gånger och gjort en himla massa landskamper för Sverige, hur många landskamper har du gjort? 

- Oj, det vet jag inte men det var tillräckligt många för att bli s.k. ”Stor grabb” (#nr133) jag visste ju inte om fördelarna med den utmärkelsen, att man får komma in på boxningsevenemang gratis för resten av livet, men jag testade på en tävling en gång och det var så, jag visade upp kortet och släpptes in! 

Utöver dina SM-titlar då du final-slog så bra boxare som Umeås Steven Musisi och  Norrköpings Cliff Soukka, vilket är sjukt imponerade i sig, vad har du mer plockat på dig för meriter? 

- Jag vann faktiskt Stockholm Box Open ett år, segrade förvisso på WO i finalen men slog några bra internationella killar på vägen dit! 

Har du stött på någon riktig internationell storstjärna när du varit ute och tävlat med landslaget? 

- Jag stötte på en rysk landslagsboxare på Copenhagen Box Cup vid namn Dmitrij Streltjnin som sades vara världsmästare. Han var riktigt duktig! 

Du mötte ju fenomenet, får man ändå säga, Roger Petterson, ett tag svensk rekordinnehavare av antal SM-tecken (10 på seniornivå), hur var han att möta? 

- Han var klurig, en räv i ringen, ganska komplett som boxare, kunde ändra taktik mitt i en match, precis som en kameleont, inte lätt att ha och göra med. När jag mötte honom en gång, i mellan-Sverige någonstans, hade han Armand Krajnc i ringhörnan. Det kändes kul, jag vann inte den matchen men jag slog honom senare i en finalmatch på Göteborgs Öppna på LV6 i Göteborg. Det var ett fint minne. 

Under din tid i blågult vilka blev dina närmaste vänner där? 

- Jag umgicks en hel del och delade rum med Timrås Frank Mtabingwa ( han bytte senare namn till De Milo som proffs) och även John H Larbi kommer jag ihåg 

Slutligen, tänker du mycket på boxningen nuförtiden? Vad har sporten betytt för dig? 

- Ja, jag tänker på det ofta, man är ju boxare, det kommer man alltid vara. Vad den betytt för mig? Jag kan säga så här, jag är en produkt av en ”boxningsresa” som jag har gjort, den har format mig till den jag är! Någon gång, när barnen är utflugna, och jag har den tid som krävs skall jag ge tillbaka som tränare. Det vill jag, och det tänker jag göra! 

Issam bor idag i ett hus i Olofstorp (Nordöstra  Göteborg) med sin familj, (fru och två barn) och arbetar på Socialförvaltningen på Hisingen, dit han pendlar varje dag.

På bilden: Issam med sin dotter på axlarna